Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).  Related Paintings of fredrik westin :. | Capturing of Swedish 44-gun frigate Venus by Russian 22-gun cutter Merkuriy of June 1, 1789. | The Statue of Ceres | Famous Persons: Farinata degli Uberti | Self-portrait in the nude | Tavern with May Tree (detail) af |
Related Artists:
Johannes Lingelbach
(Frankfurt, 1622 - Amsterdam - 1674), was a Dutch Golden Age painter, associated with the second generation of Bambocciate, a group of genre painters working in Rome from 1625 - 1700.
John Singleton Copley
American Colonial Era Painter, 1738-1815 John Singleton Copley (1738[1] - 1815) was an American painter, born presumably in Boston, Massachusetts and a son of Richard and Mary Singleton Copley, both Irish. He is famous for his portrait paintings of important figures in colonial New England, depicting in particular middle-class subjects. His paintings were innovative in their tendency to depict artifacts relating to these individuals' lives.
John Greenhill
(c. 1644 -19 May 1676) was an English portrait painter, a pupil of Peter Lely, who approached his teacher in artistic excellence, but whose life was cut short by a dissolute lifestyle. Greenhill was born at Salisbury, Somerset (now Wiltshire) around 1644, the eldest son of John Greenhill, registrar of the diocese of Salisbury, and Penelope Champneys, daughter of Richard Champneys of Orchardleigh, Somerset. His grandfather was Henry Greenhill of Steeple Ashton in Wiltshire. His father was connected through his brothers with the East India trade. Greenhill's first attempt was a portrait of his paternal uncle, James Abbott of Salisbury, whom he is said to have sketched surreptitiously, as the old man would not sit for him. About 1662 he moved to London, and became a pupil of Sir Peter Lely. His progress was rapid, and he acquired some of Lely's skill and method. He carefully studied Vandyck's portraits, and George Vertue commented that he copied so closely Vandyck's portrait of "Thomas Killigrew and his dog" that it was difficult to know which was the original. Vertue also says that his progress excited Lely's jealousy. Greenhill was at first industrious, and married early. But a taste for poetry and drama, and living in Covent Garden in the vicinity of the theatres, led him to associate with many members of the free-living theatrical world, and he fell into "irregular habits". On 19 May 1676, while returning from the "Vine Tavern" (in Holborn) in a state of intoxication, he fell into the gutter in Long Acre, and was carried to his lodgings in Lincoln's Inn Fields, where he died the same night. He was buried in St Giles in the Fields church. He left a widow and family, to whom Lely gave an annuity.